Tillvaron Af En Hogst Intelligent Skapare Fastistalld

     – Bevis utom bibeln, granskade i förnuftets ljus. 
     – En ohållbar teori. 
     – En förnuftig teori. 
     – Guds karaktär ådagalagd.
     – Logiska slutledningar.

The Orion Nebula

    Likväl är det klart, att utan en direkt uppenbarelse af Guds planer och uppsåt skulle man endast kunna närma sig sanningen och uppnå endast obestämda resultat.  Men låtom oss för ögonblicket lägga bibeln åsido och betrakta saker och ting ensamt från förnuiftets synpunkt.

    Den,  som kan med ett teloskop eller med blotta ögat skåda in i rymden och där se skapelsens omätlighet, dess symmetri, skönhet, ordning, harmoni och omväxling och likväl betvifla, att skaparen af allt detta är honom ofantligt öfverlägsen både i vishet och förmåga, eller som kan för ett ögonblick antaga, att en sådan ordning tillkom af en slump, utan en skapre,han har till den grad mist eller åsidosatt förnuftets gåfva, att han med rätta kan anses for hvad bibeln kallar honom, en dåre (en, som saknar eller ej brukar sitt förfuft):

»Dårarna säga i sitt hjärta:
  ’Det finnes ingen Gud’.» 

Effects must be produced by competent causes

Intricate in construction, exquisitely beautiful in form and texture, each speaks of a wisdom and skill above the human.

    Till och med hvarje planta, hvarje blomma aflägga vältaligt vittnesbörd i detta ämne.  Invecklade i sin sammansättning, utsökt sköna i form och väfnad tala de alla om en vishet och konstfärdighet högre än människors. 

    Huru kortsynt är ej den orimlighet, som [page32]skryter af mänsklig konst och sinnrikhet och tillskrifver blotta slumpen naturens regelbundenhet, likformighet och harmoni; som erkänner naturens lagar på samma gång den förnekar, att naturen äger en insiktsfull lagstiftare.

    Några af dem, som förneka tillvaron af en intelligent skapare, påstå, att naturen är den ende guden, och att från naturen utgingo alla djur- och växtlifvets utvecklingsformer utal en förståndets ordnande hand.  De äro, säga de, genom en evolutionsprocess underkastade den legen, att den »starkare öfverlefver den svagare».

Does the evolution theory lack proof?

    Ehuru fiskar finnas, hvilka kunna begagna sina fenor för ett ögonblick såsom vingar och flyga upp ur vattnet, och grodor, som kunna sjunga, så har det aldrig förekommit exempel på att de förändrat sig till fåglar, och ehuru det bland djuren finnas några, som hafva någon likhet med människan, så saknas dock helt och hållet bevis for att manniskan utvecklade sig från dylika varelser. 

    Tvärtom gifva undersökningar vid handen, att ehuru olika varietteter af samma art kunna frambringas, är det omöjligt att blanda de olika arterna, eller att en art kan utveckla sig från en annan.  Af samma skäl kunna icke åsnan och hästen påstås vara besläktade, ty det är väl kändt, att deras afkomma, mulåsnan, är ofullkomlig och icke kan fortplanta någondera arten. [page 33]

"...And every winged fowl after his kind:
and God saw
that it was good."
Genesis 1:21

Is evolution
a fact today?

"And God made the beast of the earth
after their kind, and every thing that creepeth upon the earth after his kind:
and God saw
that it was good."
Genesis 1:25

    En teori beträffande skapelsens försiggående genom evolution (människan undantagen), mot hvilken vi ej se något allvarsamt skäl att invända, redogöra vi för i korthet som följer.  Den antager, att de olika nu existerande arterna äro bestämda och oföränderliga, hvad natur eller art vidkommer, och att ehuru närvarande naturer kunna utvecklas till en mycket högre ståndpunkt, ja, till fullkomlighet, så komma dock dessa arter eller naturer att förblifva desamma. 

    Denna teori antager vidare, att inga af dessa bestämda arter ursprungligen voro så skapade, utan att de i den aflägsna forntiden utvecklade si ur jorden och genom småningom skeende evolution från den ena formen till den andra. 

    Under gudomligt faställda lagar har denna evolution, vid hvilken ombyte af föda och klimat spelade en viktig roll, möjligen fortfarit, till dess de bestämda arterna, sådana de nu förekomma, blefvo faststallda, hvarefter förändring ar omöjlig, enär Skaparens slutliga afsikt i detta händseende tydligen blifvit uppnådd. 

    Ehuru hvar och en af de olika växt- och djurfamiljerna  kan förbättras eller försämras, så är dock ingen af dem i stånd att förändras till, ej heller kunna de frambringas från andra familjer eller arter. 

    Ehuru hvar och en af dessa kan nå fullkomlighet till sin egen bestämda natur, så är dock, sedan Skaparens syfte, hvad beträffar natur, blifvit uppnådt, vidare förändring i detta afseende en omojlighet.  [page 34]

Back of all the intricate machinery of nature is the hand of its
great Author,
the intelligent, omnipotent God.

    Denna åsikt hvarken åsidosätter eller förkastar bibelns lära, att människan var en direkt och fullkomlig skapelse, i intellektuellt och moraliskt afseende en afbild af sin skapare och icke en produkt af evolution, som sannolikt var gemensam för hela den öfriga skapelsen.  En dylik åsikt skulle på intet sätt försvaga utan gifva stod åt bibelns påstående, att naturen sådan den i dag ter sig, lär, att ett förnuftigt väsen ordnade den och var dess första orsak. 

    Må människoförnuftet göra sitt bästa att härleda kända fakta från rimliga och tillräkliga orsaker och därvid i hvarje särskildt fall göra rättvisa åt naturens lagar; men bakom allt naturens invecklade maskineri spåras handen af dess store upphofsman, en intelligent, allsmäktig Gud.

God is the Creator and Designer
of nature.

    Vi påstå, att han ordnade och faställde naturens lagar, hvilkas skona och harmoniska verksamhet vi se och beundra.  Honom, hvilkens vishet uppgjorde planen till världsalltet, hvilkens makt uppehåller och leger det, och hvilkens vishet och makt så omätligt öfverstiger vår egen, dyrka och tillbedja vi instinktivt.

The grandest thing created is not superior to its Creator.

    Vi tvingas icke allenast till den [page 35] slutsatsen, att det finnes en Gud, och att hans makt och vishet stå oändligt öfver vår egen, utan vårt förnuft tvingar oss att antaga såsom sjalfklart, att det mest storartade af det skapade icke är öfverlägset Skaparen; alltså måste vi sluta till, att den högsta yttring af godhet och rättfärdighet bland människor är underlägsen Skaparens i omfång, likasom människans vishet och förmåga äro underlägsna hans. 

    Och sålunda hafva vi for vår själs öga den store Skaparens väsen och egenskaper.  Han är vis, rättfärdig, kärleksfull och mäktig, och verksamhetsfältet for hans egenskaper är nödvändigtvis ojämförligt vidsträcktare än hans mest storartade skapelses.

What should the creature expect of such a being?

    Svaret blir, att besittandet af sådana egenskaper med skäl förutsätter deras utöfvande, deras bruk.  Guds makt måste brukas, och det i harmoni med hans natur, vist, rättfärdigt och kärleksfullt.  Hvilka medlen for detta ändamål an må vara, på hvad sätt Guds makt än verkar, måste det slutliga resultatet vara öfverensstämmande med hans natur och karaktär, och hvarje steg måste godkännas af hans oändliga visdom.

    Hvad kunde vara mera förnuftigt än ett sådant utöfvande af makt, som vi se uppenbaradt i skapelsen af tallosa världar omkring oss och i den underbara växlande mångfalden på jorden?

    Hvad kunde vara mera förståndigt än skapandet af en sådan varelse som människan, begåfvad med förnuft och omdöme, i stånd att uppskatta sin skapares verk och döma om hans konstnärliga förmåga – hans visdom, rättfärdighet, makt och kärlek?  Allt detta är förnuftigt och öfveresnsstämmer fullkomligt med af oss kända sakförhållanden. 

The zenith of God’s earthly creation is man, to whom He will reveal His plans.

    Vore det ej förståndigt att antaga, att Gud skulle lämna människan upplysning om ändamålet med hennes tillvaro och om sina planer för hennes framtid.  Däremot fråga vi, vore det icke orimligt att antaga, att en sådan skapre skulle frambringa en sådan varelse som människan, begåfva henne med en tankeförmåga, som intränger i framtiden, och likväl icke meddela någon uppbarelse af sina planer for att tillmötesgå denna åtra? 

    Ett sådant handlingssätt vore orimligt, emedan det står i strid med den karaktär, som vi med vårt förnuft tillskrifva Gud; i strid med hvad som bör utgöra det rätta handlingssättet för ett väsen, som behärskas af rättfärdighet och kärlek.

"What is man,
that thou art mindful of him?
And the son of man, that thou visitest him?"
Psalms 8:4

    Den omständigheten, att människan äger förmåga att fatta en uppenbarelse af den gudomliga planen, tagen i samband med hennes skapres erkända karaktär, utgör således ett mer än tillräckligt skäl for att vänta, att Gud skulle förläna en sådan uppenbarelse på en tid och ett sätt, som hans vishet godkände.  Alltså, i betraktande häraf skulle, afven om vi vore okunniga om bibeln, förnuftet leda oss till att vänta och söka någon sådan uppenbarelse, som beibeln säger sig vara. 

    Och än vidare, då vi gifva akt [page 37] på den ordning och harmoni, som råder öfverallt i skapelsen, huru sfärer och system i storartadt kretslopp iakttaga tid och rum, kunna vi icke annat än antaga, att de smärre oregelbundenheterna, såsom jordbäfningar, cykloner o.s. v., äro endast antydningar om att de olika elementens samverkan i denna värld för näravarnde icke är fullkomlig. 

    En försäkran, att allt skall till sist blifva fullkomligt och harmoniskt på jorden såsom i himmelen, sant någon förklaring, hvarfor det för närvarande icke är så, äro frågor, som det icke är orimligt för tänkande människor att framställa eller för Skaparen, hvilkens vishet, makt och godhet äro uppvisade, att besvara.  Forljaktligen böra vi vänta, att den sökta uppenbarelsen skulle omfatta en sådan försäkran och en sadan förklaring.

    Och om den framställer Guds karaktar i fullkomlig harmoni med hvad förnuftet, såsom vi ofvan sett, bjuder, då måste vi draga den slutsatsen, att den därigenom bevisar sig vara den behöfliga och med skäl väntade uppenbarelsen från Gud, och måste då antaga dess vittnesbörd såsom en sådan.  Om den är af Gud, måste dess läror, fullt förstådda, öfverensstämma med hans karaktar, hvilken såsom förnuftet försakrar oss, är fullkomlig i visdom, rättfärdighet, kärlek och makt.

 
GUDS STORHET.

Se, himlarna din ära, Gud,
i ändlös rymd förkunna här.
Den själ, du skapat, lyfter sig,
din makt och vishet spårar där.

 

Naturens under lagar mång
sitt upphof hafva, Gud, i dig.
Du, som den första orsak är,
kring dig de alla röra sig.

 

Då stjärnevärldar i sitt lopp
din allmakts under för oss te,
i jordens prakt, i blommor, frukt
din fadershuldhet vi ock se.

 

Men ej uti naturen blott
vi så din makt och storhet se.
Det är på skriftens helga blad
din nådes under störst sig te.

 

Som skapelsen så vid din plan,
utstakad af din visdom; re’n
tidsaldrars följd omfattar den—
däraf vår värld ar blott en gren.

 

Till Adams barn den sänker sig,
upplyfter dem ur syndens dy.
På lifvets bag den för dem in,
lär dem att syndens snaror fly.

 

Då en gång allt fullkomnadt är
i Kristus, himlar då och jord
uppfyllas, Herre, af ditt lof,
fullbordas profetians ord.

 

I tron din ära skådas re’n,
din vishet, kärlek, makt vi se.
Tillbedjande vi falla ned
och längta se dit ansikte.