|
| |
Den Gudomliga Tidsåldersplanen

|
Click on letter in Chart at top
to find explanation in text below.
|
|
FÖRKLARING
AF KARTAN ÖFVER TIDSÅLDRARNAS PLAN.
– Tidsåldrarna.
– Skördetiderna.
– Olika plan af verklig och tillräknad ställning.
– Vår Herre Jesu väg till härligheten.
– Hans efterföljares väg till
härligheten.
– Tre Klasser i namnförsamlingen.
– Åtskiljandet vid skördetiden.
– Den smorda klassen förhärligad.
– Den stora bedröfvelsens klass.
– Ogräset uppbrändt.
– Världen välsignad.
– Utgången härlig. |
A - World
That Was
"Whereby the world that then was, being overflowed with
water, perished."
2 Peter 3:6
B
- Present Evil World
Evil World
"In whom the god of this world hath blinded the
minds of them which believe not, lest the light of the glorious gospel
of Christ who is the image of God should shine unto them."
2 Corinthians 4:4
C -
Third Dispensation
"In the dispensation of the
fullness of times he might gather together in one all things
in Christ."
Ephesians 1:10 |
NÄRMAST titelbladet bifoga vi en karta, som
framställer Guds plan för världens frälsning.
Vi ha genom densamma sökt åskådliggöra Guds plans framåtskridande
karaktär och de efter hvarandra följande steg, hvilka måste tagas af
alla dem, som någonsin uppnå den fullständiga »förvandlingen» från
mänsklig till gudomlig natur.
Att börja med ha vi de tre stora hushållningarna
A, B, C. Den första af dessa, A,
sträcker sig från människans skaplese till floden, den andra, B,
från floden till begynnelsen af Kristi tusenårsregering vid hans andra
tillkommelse, den tredje, eller »hushållningen i tidernas fullbordan»,
börjar med Kristi regering och fortfar i »kommande tider».
(Ef. 1: 10; 2: 7.)

Dessa tre stora hushållningar beröras ofta i
skriften: A kallas »den
dåvarande världen», B
kallas af vår Herre Jesus »denna världen», af Paulus »den närvarande
onda världen» och of Petrus »den nuvarande världen».
C kallas »den
tillkommande världen», »i hvilken rättfärdighet bor», i motsats
till den närvarande onda världen. Nu
härskar det onda och de rättfärdiga lida.
I den tillkommande världen skall förhållandet blifva omvändt:
rättfärdighet kommer att råda, och de, som göra det onda, komma
att lida, och slutligen skall allt ondt förgöras.
I hvar och en af dessa tre stora hushållningar,
tidskeden elle »världar», har Guds plan med hänsyn till [page
234] människan en särskild, utpräglad karaktär; likväl är enhvar af
dem blott en del af den ena stora planen, som, då den är fullbordad,
kommer att lägga i dagen den gudomliga visdomen – ehuru dessa delar, hvar
för sig betraktade, ej uppenbara den djupa afsikten med dem. |
 "World
that Was"
ended with
the Flood.

|
Enär den första »världen» (»himlarna och
jorden», eller den dåvarande tingens ordning) förgicks vid floden,
så följer däraf, att det måste hafva varit en annan tigens ordning än
»den närvarande onda världen», om hvilken Herren sade, att
Satan är dess furste; således var den närvarande världens furste icke
fursten öfver den värld, som var före floden, ehuru han då icke
saknade inflytande.
Åtskilliga skriftstallen sprida ljus öfver Guds
handlingssätt under den tiden och gifver sålunda en klar inblick i hans
plan såsom ett helt. Hvad
dessa skriftställen antyda är, att den första »världen», eller
hushållningen före floden, stod under öfverinseende och särskild förvaltning
af änglar, hvilka fingo försöka, hvad dde kunde göra för att upprätta
det fallna och urartade släktet.
Utan tvifvel voro de angelägna att med Guds
tillstädjan göra försöket; ty deras intresse uppenbarade sig i jubelsången
och fröjderopet öfver skapelsens verk. (Job 38: 7.) Att
änglar tillätos styra under detta första tidsskede, ehuru ej med framgång,
icke endast gifves vid handen af alla anspelningar på detta tidehvarf,
utan man kan med skäl sluta därtill af apostelns anmärkning, då han, jämförande
den närvarande hushållningen med den förflutna och den tillkommande, säger
(Ebr. 2: 5):
»Icke var det under änglar
han lade den tillkommande världen.»
Nej, den världen kommer att styras af Herren
Jesus och hans medarfvingar; och därför blifver regeringen icke endast
mera rättfärdig än »den närvarande onda världens», utan den
kommer också att blifva mera framgångsrik, än styrelsen var i den första
världen eller hushållningen, som stod under »förvaltning af änglar»,
hvilkas oförmåga att återupprätta [page 235] släktet framgår däraf,
att människans ondska blef så stor, att Gud i sin vrede och rättmätiga
harm genom en flod förgjorde hela det då lefvande släktet med undantag af
åtta personer. – 1 Mos. 7: 13. |
 |
Under »den närvarande onda världen»
tillstädjes människan att försöka styra sig själf; men på grund af
syndafallet står hon under herravälde af Satan, »denna världens
furste», mot hvilkens hemliga anslag och stämplingar hon förgäfves
spjärnat vid sina bemödanden till själfstyrelse under den långa
tidrymden från floden till närvarande tid.
Dessa människans försök till regering under
Satan komma att sluta i en den största tid af nöd, som världen någonsin
känt. Och sålunda skall
hafva bevisats, ej allenast att det är omöjligt för änglar att frälsa
släktet, utan ock att människans egna sträfvanden att på ett
tillfredsställande sätt förbättra sin ställning varit fruktlösa. |
D -
Patriarchal Age
Gods special dealings with Abraham, Isaac,
and Jacob.

|
Den andra af dessa stora hushållningar, B,
består af tre tydligt åtskilda tidsåldrar, af hvilka hvar och en är
ett steg uppåt och framåt i Guds plan. 
Tidsåldern D
var den, under hvilken Gud särskildt vände sig till sådana patriarker som
Abraham, Isak och Jakob.
|
E - Jewish Age
"You only have I known of all the families of the earth." Amos 3:2


|
Tidsåldern E
är den judiska åldern, eller den på Jakobs död följande tidsperioden,
under hvilken alla hans efterkommande behandlades af Gud, som om de varit
anförtrodda åt hans särskilda omvårdnad – såsom »hans eget folk». Dem visade han särskild ynnest och förklarade:
»Eder allena bland alla
släkter på jorden har jag särskildt låtit mig vårda om.»
(Amos 3: 2.)
Såsom ett folk voro de en förebild af den
kristna församlingen, det heliga folket, egendomsfolket.
De löften, som gåfvos dem, voro förebilder af de »bättre löften»,
som äro oss gifna.
Deras vandring genom öknen till det förlofvade
landet var en förebild af vår vandring genom syndens öken till det
himmelska Kanän. Deras offer rättfärdigade
dem på ett förebildligt [page 236] sätt, icke verkligt; ty oxars och
bockars blod kan aldrig borttaga synd. (Ebr. 10: 4.)
Men i evangelii ålder, F,
hafva vi de »bättre offer», hvilka verkligen försona hela världens
synder. Vi hafva det »konungsliga
prästerskapet», hvilket består af alla dem, som offrat sig åt Gud såsom
»lefvande offer», heliga och välbehagliga genom Jesus Kristus,
hvilken är »vår bekännelses öfverstepräst».
(Ebr. 3: 1.)
I evangelieåldern finna vi de verkligheter, af
hvilka den judiska åldern, dess gudstjänster och kyrkliga handlingar voro
skuggor. – Ebr. 10: 1.
|
F - Gospel Age
"Wherefore, holy brethren, partakers of the heavenly calling, consider
the Apostle and High Priest of our profession, Christ Jesus." Hebrews 3:1
 |
Evangelieåldern
F, är det tidehvarf, under hvilket medlemmarna af
Kristi kropp utkallas ur världen, och genom tron visas dem lifvets krona
och de öfvermåttan stora och dyrbara löftena, genom hvilka de (genom åtlydnad
af kallelsen och dess fordringar) kunna blifva delaktiga af den gudomliga
naturen. (2 Per. 1: 4.)
Det onda tillåtes fortfarande att regera öfver
eller behärska världen, på det att dessa genom beröring därmed måtte
pröfvas, att det må visa sig, huruvida de äro villiga att uppgifva den
mänskliga naturen med dess privilegier och välsignelser, ett lefvande
offer, och att likformas till Jesu död, på det de må räknas värdiga
att få hans likhet i uppståndelsen. – Ps. 17: 15, eng. öfv. |
G -
Messianic Age
"Look for new heavens and a new earth, wherein dwelleth righteousness."
II Peter 3:13


|
Den tredje stora hushållningen C,
kommer att bestå af många tidsåldrar -- »de kommande tiderna».
Den första af dessa, tusenårsåldern (millenniet), G,
är den enda, rörande hvilken vi hafva några bestämda uppgifter.
Den är de tusen åren, under hvilka Kristus
skall regera öfver och därigenom välsigna alla jordens släkter,
fullbordande den »alltings återställelse», hvilken är omtalad
genom alla helig profeters mun. (Apg.
3: 19—21.)
Under denna ålder skola synd och död för
alltid utplånas, ty »han (Kristus) måste regera, till dess han har
lagt alla sina fiender under sina fötter...Såsom den yttersta fienden
varder döden (den adamitiska döden) [page 237] tillintetgjord».
(1 Kor. 15: 25, 26.)
Detta kommer att blifva den stora återställelsetiden. Församligen, Kristi brud, hans kropp, kommer att med honom
deltaga i denna regering, såsom han lofvat, sägande:
»Den som öfvervinner, honom skall jag gifva
att sitta med mig på min tron, såsom ock hag har öfvervunnit och sitter
med min Fader på hans tron.» -- Upp. 3: 21.
|
H - "Ages
to Come"
to Come"
"In the Ages to Come he might show the exceeding riches of his
grace." Ephesians 2:7 |
De »kommande tiderna», H, hvilka följa efter den stora återställelseperioden, skola
blifva åldrar af fullkomlighet, sällhet och lycka; men beträffande hvad
som under dem kommer att ske, lämnar skriften oss ingen underrättelse.
På detta afstånd är det tillräckligt att veta,
att de komma att blifva åldrar af härlighet och välsignelse under
gudomlig ynnest. |
Jewish
Age Harvest
"Lift up your eyes,
and look on the fields; for they are white already to harvest." John 4:35, Matthew
3:11,12
 |
Ehvar af dessa hushållningar har sina särskilda,
bestämda tider för begynnelsen och utvecklingen af sitt verk, och enhvar
ändar med en skörd, som uppenbarar dess frukter.
Skörden vid slutet af den judiska åldern var en
period af fyrtio år, från börjand af Jesu kall, då han
smordes af Gud med anden (Apg. 10: 37, 38), år 29 e. Kr., till
Jerusalems förstöring, år 70 e. Kr.
I denna skörd ändade den judiska åldern, och
evangelieåldern begynte. Dessa
båda hushållningar sträckte sig in på hvarandra, såsom kartan visar. |
 |
Den judiska åldern ändade på sätt och vis, då
Herren vid slutet af sin tre och ett halftåriga verksamhetstid förkastade
detta folk, sägande: »Edert hus skall allmnas eder öde.» (Matt 23: 38.) Likväl
bevisades dem ynnest i tre och ett halft års tid därefter, i det att
evangelii kallelse begränsades till dem, i öfverensstämmelse med
profetens förklaring (Dan. 9: 24—27) rörande sjuttio (års-) veckors
ynnest mot dem och att Messias i midten af den sista veckan skulle dödas,
men icke för sig själf.
»Kristus dog (icke för sig själf utan) för våra
synder» och kom därigenom slaktoffer och spisoffer att upphöra midt
i veckan – tre och ett halft år före utgången af de sjuttio förbundsveckorna
[page 238] af ynnest mot judafolket.
Då det sanna offret framburits, kunde de förebildliga offren
naturligtvis ej längre erkännas af Jehova. |

Gospel to the Gentiles |
Det var således i en fullare mening, som den
judiska åldern upphörde med slutet af den sjuttionde veckan, eller tre
och ett halft år efter korsfästelsen, efter hvilken tid evangelium
predikades äfven för hedningarna, begynnande med Kornelius.
(Apg. 10: 45.) Detta
afslutade deras tidsålder, hvad beträffar Guds ynnest mot och erkännande
af den judiska församligen; deras nationella tillvaro upphörde i den
stora tid af nöd, som följde.
I denna den judiska skördens period tog
evangelieåldern sin början. Syftet
med denna tidsålder är kallelsen, utvecklingen och pröfningen af »Guds
Krist» – hufvud och kropp. Detta
är ande-hushållningen; följaktligen är det egentligt att säga, att
evangelieåldern begynte med Jesu smörjelse »med den heliga anden och
med kraft:» (Apg. 10: 38; Luk.
3: 22; 4: 1, 18) bid hans döpelse.
Den började tre och ett halft år senare, hvad beträffar församlingen,
hans kropp. |
Gospel Age
Harvest
"In the time of harvest I will say to the reapers, Gather ye together
first the tares, and bind them in bundles... but gather the wheat into my barn."
Matthew 13:30
"The harvest is the end of the
age."
Matthew 13:39 |
Slutperioden af evangelieåldern utgöres äfven
af en »skörd», under hvilken åter två åldrar öfverskjuta
hvarandra – evangelieåldern ändas och återställelseeller tusenårsåldern
begynner.
Evanglieåldern
slutar gradvis, liksom des förebild eller »skugga», den judiska
åldern gjorde.
Liksom där skördens sju första år voro särskildt
ägnade åt verksamhet i och för Israel efter köttet och voro år af
ynnest, så finna vi här en likartad sjuårsperiod antydd, som har samma
betydelse för evangelii församling, och som efterföljes af en tid af nöd
(»eld») öfver världen, såsom straff för ondskan och förberedelse
för rättfärdighetens regering, men härom mera längre fram. |
N - Plane of Human
Perfection Actual or Reckoned
"What is man, that thou art mindful of him?...Thou madest him
a little lower
than the angels."
Hebrews 2:6-9
P -
Plane of Typical Perfection
"For the law having a
shadow of good things to come, and not the very image of things, can never with those
sacrifices which they offered year by year continually make the comers thereunto
perfect."
Hebrews 10:1
R -
Plane of Sin and Depravity
"Wherefore, as by one man
sin entered into the world, and death by sin; and so, death passed upon all men, for that
all have sinned." Romans 5:12 |
Vägen till härlighet.
K, L, M, M, P, R, framställa
hvardera ett olika plan. N
är den fullkomliga mänskliga naturens plan. Adam [page 239] befann sig på detta plan, innan han syndade;
men från ögonblicket för sin olydnad sjönk han till det moraliskt fördärfvade
eller syndiga planet, R, på
hvilket alla hans efterkommande födas.
Detta
plan motsvarar den »breda vägen», som leder till fördärfvet.
P betecknar den förebildliga
rättfärdiggörelsens plan, hvilken rättfärdiggörelse räknas såsom åstadkommen
genom lagens offer. Det var
icke faktisk fullkomlighet, ty »lagen fullkomnade intet». – Ebr. 7:
19.
N betecknar icke endast den mänskliga
fullkomlighetens plan, sådant det en gång intogs af den fullkomliga människan,
Adam, utan äfven alla rättfärdiggjorda personers ställning.
»Kristus dog för vara synder, enligt
skrifterna», och alla, som tro på Kristus – alla, hvilka taga emot
hans fullkomliga och fullbordade verk såsom deras rättfärdiggörare – räknas
följaktligen på grund af tro såsom rättfärdiggjorda, som om de voro
fullkomliga människor, som om de aldrig hade varit syndare.
Alla, hvilka mottaga Kristus såsom sin återlösare,
äro alltså i Guds åsyn tillräknelsevis på den mänskliga
fullkomlighetens plan, N.
Detta är den enda ståndpunkt, från hvilken människan kan nalkas
Gud eller hafva umgänge med honom. Alla
på detta plan kallar Gud söner – mänskliga söner.
Adam var på detta sätt en son (Luk. 3: 38), som hade umgänge med
Gud före sin olydnad. Alla,
hvilka antaga vår Herre Jesu fullbordade återlösningsverk, hållas för
eller räknas såsom återställda
till ursprunglig renhet; och följaktligen hafva de gemenskap eller umgänge
med Gud.
Under evangelieåldern har Gud gjort ett särskildt
erbjudande till rättfärdiggjorda mänskliga varelser, nämligen att de på
vissa villkor må undergå en förvandling till natur, att de må upphöra
att vara jordiska, mänskliga varelser och blifva himmelska, andliga
varelser, liksom Kristus, deras återlösare. |

Baptism -
A symbol of consecration.
"...present your bodies a
living sacrifice...
your reasonable service."
Romans 12:1 |
En del troende – rättfärdiggjorda människor
– äro belåtna [page 240] med den glädje och frid, de hafva genom tron
på sina synders förlåtelse, och gifva därför icke akt på den röst,
som kallar dem att komma högre upp.
Andra, som äro rörda af Guds kärlek, sådan
den visat sig i deras återlösning från synden, och som känna att de
icke äro sina egna, emedan de hafva blifvit dyrt köpta, säga: »Herre,
hvad vill du, att jag skall göra?»
Sådana hafva Herrens svar genom Paulus, som säger:
»Så förmanar jag nu eder, mina
bröder, vid Guds barmhärtighet, att I frambären edra kroppar till
ett offer, som är lefvande, heligt och Gud behagligt, eder förnuftiga
gudstjänst.» (Rom.
12: 1.) Hvad menar aposteln
med att sålunda påyrka frambärandet af oss själfva såsom lefvande
offer?
Han menar, att vi till Guds tjänst skola inviga
all den förmåga och begåfning, vi äga, att vi härefter icke mera
lefva för oss själfva, ej heller för våra vänner eller för vår
familj, ej heller för världen eller för någonting annat utan för att
lyda och tjäna honom, som köpte oss med sitt eget dyra blod |

|
Men enär Gud icke ville mottaga befläckade eller
ofullkomliga typiska offer och vi alla blefvo syndare genom Adam, kunna vi
då vara behagliga offer? Paulus
visar, att det är endast, emedan vi äro heliga, som vi äro behagliga
offer.
Vi äro icke heliga på samma sätt som Jesus,
hvilken icke visste af någon synd, ty vi äro af det fördömda släktet,
ej heller emedan vi helt och hållet lyckats uppnå fullkomlighet i vår
vandel, ty vi hålla före, att vi icke hunnit till den fullkomlighet,
hvartill vi äro kallade, utan vi hafva denna skatt i (sköra och otäta)
lerkärl, på det att härligheten af vår slutliga fullkomlighet må ses
vara af Guds nåd och icke af vår egen kraft.
Men vår helighet och behaglighet för Gud såsom offer kommer däraf,
att Gud för intet har rättfärdiggjort oss från all synd genom tron på
Kristi offer för vår skull. |

K -
Plane of Glory
"To them who by patient
continuance in well doing seek for glory and honour and immortality, eternal life."
Romans 2:7
L
- Plane of Perfect Spirit Being
"Jesus saith unto her, Touch me not;
for I am not yet ascended to my Father..."
John 20:17
M - Plane of
Spirit Begettal
"And the Holy Spirit descended in a bodily shape like a dove upon him, and a
voice...said, thou art my beloved Son..." Luke 3:22,
Acts 10:38

|
Så många, som sätta värde på och hörsamma
denna kallelse, äro glada att räknas värdiga att lida smälek [page
241] för Kristi namns skull och se icke efter de ting, som synas, utan
efter dem, som icke synas: efter »lifvets krona», »den segerlön,
som förehålles af Guds kallelse ofvanefter i Kristus Jesus», och »den
härlighet, som på oss kommer att uppenbaras».
Från det ögonblick, de invigt sig åt Gud, räknas
dessa ej längre såsom människor utan såsom aflade af Gud genom
sanningens ord – ej längre mänskliga utan härefter andliga barn.
De äro nu ett steg närmare segerlönen eller priset, än då de först
trodde. Men deras andliga
varelse är ännu ofullkomlig: de äro endast aflade, ännu icke födda
af anden. De äro andliga
barn i embryo-eller fostertillstånd, på planet M
– andeaflelsens plan.
Emedan de äro aflade af anden, räknas de icke längre
såsom mänskliga utan såsom andliga, ty den mänskliga naturen, en gång
deras, en gång rättfärdiggjord, hafva de nu uppgifvit eller räknat såsom
död – ett lefvande offer, heligt, välbehagligt för och antaget af Gud.
De äro nu nya skapelser i Kristus Jesus:
det gamla (mänskliga förhoppningar, vilja och syftemål) är förgånget,
och allting har blifvit nytt; ty I ären icke i köttet utan i anden, om
Guds ande annars bor i eder. (2
Kor. 5: 17; Rom. 8: 9.)
Om I hafven blifvit aflade af anden, »hafven I
(såsom mänskliga varelser) dödt, och edert lif är fördoldt med
Kristus i Gud».
Planet L
framställer det fullkomliga
andliga tillvarelseplanet, men innan detta plan, L,
kan uppnås, måste villkoren i vårt förbund uppfyllas. Det är en sak att göra förbund med Gud och lofva, att vi
skola vara döda för allt mänskligt, och en annan sak att fullborda detta
förbund under hela vårt jordelif – hålla kroppen under (död), lämna vår
egen vilja utan afseende och göra endast Herrens vilja.
Inträdet på planet L
kallas födelse eller det fulla inträdet i lifvet såsom andevarelse.
Hela församlingen kommer att inträda på detta
plan, sedan den blifvit uttagen (utvald) ur världen i evangelieålderns »skörd»
eller [page 212] ände. De, »som
hafva dött i Kristus, skola uppstå först».
Därefter skola vi, som lefva och äro kvar, förvandlas i ett nu –
blifva fullkomliga andevarelser med kroppar lika Kristi härlighets kropp (ty
»detta dödliga måste ikläda sig odödlighet»).
Sedan, när det fullkomliga har kommit, skall det, som är endels (det
aflade tillståndet med de åtskilliga hinder från köttets sida, med
hvilka vi nu äro behäftade), upphöra.
Men ännu ett ytterligare steg återstår utom
det till fullkomlig andlig varelse, nämligen till »härligheten därefter»
-- planet K.
Vi syfta härmed icke på härlighet i fråga om natur utan på en
maktens eller ämbetets härlighet. Uppnåendet
af planet L medför full
personlig härlighet, d. v. s. härligt väsen i Kristi likhet.
Men sedan vi blifvit på så sätt fullkomnade
och gjorda helt och hållet lika vår Herre och vårt hufvud, skola vi
blifva delaktiga med honom i maktens och ämbetets »härlighet» --
sitta med honom på hans tron, såsom han, efter det han vid sin uppståndelse
blifvit fullkomnad upphöjdes till Majestätets högra sida i höjden.
Sålunda skola vi ingå uti evig härlighet, planet K. |
a - Adam
in Perfection
"And God said, Let us make man in our image, after our likeness..."
"And God saw every thing that he had made, and behold, it was very good..."
Genesis 1:27,31
b - Fallen Adam
and His Posterity before the Flood
"And God saw that the wickedness of man was great..."
Genesis 6:5
c - Ancient Worthies
"...Abraham believed God, and it was counted to him
for righteousness."
Romans 4:3
d - Mankind
from flood to Messianic Age
to Messianic Age
"Wherefore, as by one man sin entered into the world, and death by sin;
and so death hath passed upon all men, for that all have sinned."
Romans 5:12
e - Fleshly Israel Typically Justified as a Nation
"For the law having
a shadow of good things to come, and not the very image of the things, can never with
those sacrifices which they offered year by year continually make the comers thereunto
perfect."
Hebrews 10:1
f - Jewish Time of Trouble
"Whose fan is in his hand, and he will thoroughly purge his floor,
and will gather the wheat into his garner; but the chaff he will burn with fire
unquenchable."
Luke 3:17
g - Jesus
at age 30, a Perfect Man
a Perfect Man
g - Jesus
at age 30, a Perfect Man
a Perfect Man
"...Christ Jesus... made himself of no reputation and took upon him the
form of a servant and was made in the
likeness of men."
Philippians 2:5,7 |
Låtom oss nu omsorgsfullt studera kartan och gifva
akt på dess framställning af de olika dragen af Guds plan.
I dessa illustrationer begagna vi pyramidfiguren till att beteckna
fullkomlighet, emedan den passar så väl, och emedan hänsyftning därpå
tydligen göres i skriften.
Adam var en fullkomlig varelse, pyramid a. Märk dess plats –
på planet N, hvilket
betecknar mänsklig fullkomlighet. På
planet R, syndens och
ofullkomlighetens eller det moraliska fördärfvets plan, finnes pyramiden
utan topp, b, en ofullkomlig
figur, som föreställer den fallne Adam och hans efterkommande –
moraliskt fördärfvade, syndiga och fördömda. Abraham och andra, som på den tiden voro rättfärdiggjorda
(det vill säga; räknades fullkomliga) på grund af tron, föreställas
genom en pyramid, c, på [page
243]planet N.
Abraham var en medlem af den fördärfvade mänskliga
familjen och hörde af naturen jämte de öfriga till planet R;
men Paulus upplyser oss, att räknades af Gud såsom en syndfri och
fullkomlig människa på grund af sin tro.
Detta lyfte honom, enligt Guds värdering, upp öfver
den moraliskt fördärfvade, syndiga människovärlden till planet N;
men ehuru han faktiskt ännu var ofullkomlig, så upptogs han till den
ynnest, som Adam förlorat, nämligen umgänge med Gud såsom »vän».
(Jak. 2: 23.)
Alla,
som befinna sig på det fullkomliga (syndfria) planet N,
äro Guds vänner, och han är deras vän; men syndare (på planet R) äro i fiendskap mot Gud -- »fiender genom onda gärningar».
Efter floden var människovärlden, som betecknas
med figuren d, fortfarande
på planet R – ännu i
fiendskap – och den förblifver där, till dess valet af evangelii församling
skett och tusenårsåldern begynner.
»Israel efter köttet» var under den
judiska åldern, då de förebildliga offren af oxar och bockar renade det
(icke verkligt utan på ett förebildligt sätt, »ty lagen fullkomnade
intet» -- Ebr. 7: 19), på ett förebildligt sätt rättfärdiggjordt,
följaktligen är Israel, e,
på planet P, den förebildliga rättfärdiggörelsens plan, som varade från
lagens utgifvande på Sinai berg, till dess Jesus gjorde slut på lagen,
fastnaglande den vid korset.
Där upphörde den förebildliga rättfärdiggörelsen
genom införandet af de »bättre offren» -- bättre än de
judiska förebilderna – som verkligt »borttaga världens synd»
och verkligt »fullkomna dem, som framträda med dem». – Ebr.
10: 1.
Den pröfningens och nödens eld, genom hvilken
det köttsliga Israel gick, då Jesus var närvarande och frånskilde och
uttog hvetet, de »rätta israeliterna», ur deras namnkyrka, och särskildt
den omständigheten, att [page 244] han efter hvetets frånskiljande »uppbrände
agnarna (den förkastade delen af detta system)
i outsläcklig eld», betecknas med figuren f.
Det var en tid af nöd, som de ej förmådde afvända.
Se Luk. 3: 17; 21: 22;
1 Tess. 2: 16.
Jesus var vid trettio års ålder en fullkomlig,
mogen man (g), han hade lämnat
det andliga tillståndets härlighet och blifvit människa,
på det han af Guds nåd skulle smaka döden för alla. Guds lags rättvisa är absolut:
öga för öga, tand för tand och lif för lif.
Det var nödvändigt, att en fullkomlig människa skulle dö för människosläktet, ty rättvisans kraf
kunde ej pa något annat sätt tillfredsställas.
En ängels död kunde lika litet utgöra straffet och lösa människan
som oxars och bockars död, som aldrig kan »borttaga synder».
Därför blef han, hvilken kallas »begynnelsen till Guds
skapelse», människa, »vardt
kött», pa det han skulle kunna erlägga den återlösen (motsvarande
pris), som skulle friköpa vårt släkte.
Han måste hafva varit en fullkomlig människa,
annars hade han icke kunnat göra mera än hvilken
medlem som helst af människosläktet för prisets erläggande.
Han var »helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndarne».
Han antog samma form eller gestalt, som syndare hafva -- »syndigt
kötts liknelse» -- människors liknelse.
Men han antog den i dess fullkomlighet: han tog
intet af dess synd eller dess ofullkomlighet på annat sätt, än att han
frivilligt delade någras sorger och smärtor under sin ämbetstid, påtagande
sig deras smärtor och skröpligheter, då han meddelade dem sin lifskraft,
hälsa och styrka.
|
 |
Det står skrifvet, att »han tog på sig våra
skröpligheter, och våra sjukdomar bar han», och »kraft (lif,
lifskraft, styrka) utgick från honom, och han helade alla». –
Mark. 5: 30; Luk. 6: 19;
Matt. 3: 16, 17; Es.
53: 4. I åthäfvor funnen såsom en (fullkomlig) människa
ödmjukade han sig och vardt lydig intill döden. Han [page 245] frambar sig åt Gud, sägande: »Se, jag
kommer, i boken är skrifvet om mig, för att göra din vilja, o Gud»,
och han symboliserade sin invigning genom ett vattendop.
Då han så frambar sig själf, invigde sin varelse,
var hans offer heligt (rent) och behgligt för Gud, som gaf sitt
mottagande tillkänna genom att uppfylla honom med sin ande och med kraft
– när den heliga anden kom öfver honom och sålunda smorde honom. |
h - Jesus,
Spirit Begotten at Jordan
at Jordan
"And Jesus, when he was baptized, went up straightway out of the water:
and, lo, the heavens were opened unto him, and he saw the
Spirit of God descending like
a dove, and
lighting upon him."
Matthew 3:16
i - Jesus Resurrected as a Divine Being
"And he is the head of the body,
the church:
who is the beginning, the firstborn
from the dead..."
Colossians 1:18 |
Detta uppfyllande med anden var aflelsen till en ny
natur – den gudomliga --, hvilken skulle blifva fullt utvecklad eller födas,
då han till fullo hade utfört offrandet – uppoffringen af den mänskliga
naturen.
Denna aflelse var ett steg uppåt från mänskliga
villkor och framställes med pyramiden h, på planet M, andeaflelsens
plan. På detta plan
tillbragte Jesus tre och ett halft år af sitt lif, till dess hans männskliga
tillvaro slutade på korset. Sedan
han hade varit död i tre dagar uppväcktes han till lif – till
fullkomligheten af andligt väsen (i,
planet L), född af anden,
»den förstfödde från de döda».
»Det, som är födt
af anden, är ande.»
Således var Jesus vid och efter sin uppståndelse
en ande, en andevarelse och ej längre en mänsklig varelse i någon bemärkelse.
Sant är, att han efter sin uppståndelse ägde
förmåga att synas som människa och verkligen gjorde det, på det han måtte
undervisa sina lärjungar och för dem ådagalägga, att han ej längre
var död; men han var icke en människa och var ej längre beroende af mänskliga
villkor utan kunde gå och komma likt vinden (till och med när dörrarna
voro stängda), och ingen visste, hvarifrån han kom, eller hvart han gick.
»Så är hvar och en, som är född
af anden.» -- Joh. 3: 8. Jämför
20: 19, 26.
|
k - Jesus,
40 days after his resurrection in divine glory
40 days after his resurrection in divine glory
"Which he wrought in Christ, when he raised him from the dead, and set him at
his own right hand in the heavenly places, far above all principality and power, and
might, and dominion, and every name
that is named."
Ephesians 1:20,21
l
- Jesus, in the Gospel Age, set down with the Father on His throne
on His throne
"To him that overcometh will I grant to sit with me in my throne, even
as I also overcame and am set down
with my Father
in his throne."
Revelation 3:21 |
Alltifrån det ögonblick, han ivigde sig till
offer, vid sitt dop, hade det mänskliga räknats såsom dödt, och därifrån
räknades begynnelsen af den nya naturen, som blef fullkomnad vid uppståndelsen,
då hand uppnådde [page 246] det fullkomliga andeplanet, L, och uppstod med en andlig kropp.
Fyrtio dagar efter sin uppståndelse uppfor Jesus
till majestätet i höjden – den gudomliga härlighetens plan, K
(pyramiden k). Under
evangelieåldern har han varit i härlighet (l),
»sittande med Fadern på hans tron», och varit hufvud öfver sin
församling på jorden – dess styresman och ledare.
Under loppet af hela evangelieåldern har församlingen
varit stadd i utveckling, underkastad disciplin och pröfning, för det ändamål
att hon i tidsålderns slut eller skörd måtte blifva hans brud och
medarfvinge. Följaktligen
har hon gemenskap i hans lidanden, på det hon ock må förhärligas med
honom (planet K), då den rätta tiden kommer.
Församlingen har att taga samma steg till härlighet
som hennes höfding och Herre, som »har gifvit oss en föresyn, på det
vi skulle vandra i hans fotspår» -- blott med den skillnaden, att församlingen
börjar på ett lägre plan.
Såsom vi hafva sett, kom Herren till planet af mänsklig
fullkomlighet, N,
under det vi alla, som tillhöra det adamitiska släktet, befinna oss på
ett lägre plan, R –
planet af synd, ofullkomlighet och fiendskap emot Gud.
Hvad som allra först är nödvändigt för oss, är således, att vi
rättfärdiggöras och på så sätt
nå planet N.
Huru sker detta? Genom
goda gärningar? Nej, syndare
kunna icke göra goda gärningar.
|

|
Vi kunde icke förorda oss själfva inför Gud; därför
»bevisar Gud sin kärlek till oss däruti, att Kristus har dött för
oss, medan vi ännu voro syndare».
(Rom. 5: 8.)
Det villkor, hvarpå vi nå det rättfärdiggjorda
eller fullkomliga mänskliga planet, är således att Kristus dog för våra
synder, återlöste oss och lyfte oss »genom ttron på hans blod»
upp till det fullkomliga planet, från hvilket alla föllo i Adam.
»Vi äro rättfärdiggjorda (lyfta till planet N)
genom tron.»
»Då vi nu hafva blifvit rättfärdiggjorda af
tron, [page 247] hafva vi frid med Gud» (Rom. 5: 1) och
anses icke längre af Gud såsom fiender utan såsom rättfärdiggjorda mänskliga
söner på samma plan som Adam och Herren Jesus, endast att de voro
faktiskt fullkomliga, då däremot vi blott och bart räknas så af Gud.
Denna tillräknade rättfärdiggörelse tillägna
vi oss genom tron på Guds ord, som säger:
I ären »köpta», »återlösta», rättfärdiggjorda
fritt ifrån allting. Vi stå i Guds åsyn oklanderliga, fläckfria och heliga i
Kristi genom tron oss tillräknade rättfardighets klädnad.
Han samtyckte till att våra synder blefvo honom tillräknade,
på det han måtte bära vårt straff för oss, och han dog å våra vägnar,
såsom om han varit syndaren. Hans
rätfärdighet tillräknas följaktligen alla dem, som antaga hans återlösning,
och medför alla de rättigheter och välsignelser, som ursprungligen ägdes,
förrän synden inkom.
Den återställer oss till lif och gemenskap med
Gud. Denna gemenskap kunna vi
genast åtnjuta genom att öfva tro, och lifvet och den fullare
gemenskapen och glädjen komma säkert -- »i sinom tid». |

|
Men kom ihåg, att fastän rättfärdiggörelsen
är en välsignad sak, så förändrar den icke vår natur*: vi äro
fortfarande mänskliga varelser.
Vi äro frälsta från det usla tillståndet af synd och främlingsskap
för [page 248] Gud, och i stället för att vara mänskliga syndare äro
vi mänskliga söner, och nu, emedan vi äro söner, talar Gud till oss såsom
sådana.
Under evangelieåldern har han inbjudit den »lilla
hjorden» af »medarfvingar», sägande:
»Min son, gif mig ditt hjärta» -- det är:
gif dig själf, alla dina jordiska krafter, din vilja, dina förmågor,
ditt allt åt mig, såsom Jesus har gifvit dig ett föredöme, så vill
jag göra dig till en son på ett högre plan än det mänskliga.
Jag skall göra dig till en andlig son med en
andlig kropp lik den uppståndne Jesus – Faderns »väsendes rätta
afbild». Om du vill
uppgifva alla jordiska förhoppningar, sträfvanden, syften o. s. v., helt
uppoffra den mänskliga naturen och förbruka den i min tjänst, så vill
jag gifva dig en högre natur än återstoden af ditt släkte, jag vill göra
dig »delaktig af Guds natur» -- till en Guds arfvinge och Jesu
Kristi medarfvinge, om du annars lider med honom, på det att du ock med
honom må varda förhärligad. |
|
| [*Ordet natur begagnas i en oegentlig bemärkelse,
när det säges om en människa, att hon har en elak natur.
Strängt taget är ingen människa ond af naturen.
Människonaturen är »mycket god», en jordisk afbild
af den gudomliga naturen.
Således är hvarje människa af god natur, ehuru
denna goda natur blifvit förfördärfvad.
Det är alltså onaturligt för en människa att vara ond,
brutal o. s. v., och naturligt för henne att vara lik Gud.
Det är i denna dess ursprungliga bemärkelse, vi
ofvan begagna ordet natur. Vi
äro genom Kristus rättfärdiggjorda eller berättigade till ett
fullt återinträdande uti alla de privilegier och välsignelser,
som tillhöra vår mänskliga natur – den jordiska afbilden af Gud.] |
|
|
De, som rätteligen uppskatta detta pris, som förehålles
dem i evangelium, aflägga med glädje allt, som tynger, och löpa med tålamod
i den förelagda kampen, på det de må vinna det.
Våra gärningar voro ej påkallade för att tillförsäkra oss rättfärdiggörelse:
vår Herre Jesus gjorde allt, hvad som för detta ändamål kunde göras,
och då vi genom tron mottogo hans fulländade verk, blefvo vi rättfärdiggjorda,
lyftade till planet N.
Men nu, om vi vilja gå vidare, kunna vi icke undvara gärningar.
Vi få visserligen icke förlora vår tro, ty då förlora
vi därigenom vår rättfärdiggörelse; men så framt vi äro rättfärdiggjorda
och framhärda i tron, äro vi (förmedelst den nåd, som gifvits oss
genom vår aflelse af anden) i stånd att bära frukt och göra gärningar,
som äro välbehagliga för Gud. Och
Gud fordrar detta, ty det är det offer, vi förbundo oss att göra.
Gud fordrar, att vi visa vårt värderande af det stora priset
genom att för detsamma gifva allt, [page 249] hvad vi hafva och äro, ej
åt människor utan åt Gud – ett heligt och genom Kristus för honom
behagligt offer, vår förnuftiga gudstjänst. |

The Widow's Mite - pictures the
Christian giving his/her all in consecration.

|
Då vi öfverlämna allt detta, fråga vi:
Herre, huru vill du, att jag skall frambära detta, mitt offer, min
tid, begåfning, inflytande o. s. v. åt dig?
Då vi därpå forska i Guds ord efter svar, höra
vi hans röst, sägande oss, att vi skola öfverlämna vårt allt
till honom, såsom vår Herre Jesus gjorde, genom att göra väl mot hvar
man, allt efterson vi hafva tillfälle, och särskildt mot trons husfölk
– betjänande dem med andlig eller lekamlig spis, klädande dem i Kristi
rättfärdighet eller med jordisk beklädnad i mån af vår förmåga
eller deras behof.
När vi invigt allt,
aflas vi af anden och hafva nått planet M;
och nu äro vi genom den oss gifna kraften, om vi begagna oss däraf, i stånd
att uppfylla hela vårt förbund och blifva öfvervinnare, ja mer än öfvervinnare
genom honom (hans kraft eller ande), som älskar oss och har köpt oss med
sitt eget dyra blod. Men när
du sålunda vandrar i Jesu fotspår, så:
»Tro ej, du segern vunnit;
Ej hvila, kämpa blott!
Ditt mål du ej har hunnit,
Förr’n du din krona fått.»
Kronan skall vinnas, då vi likt vår trogne
broder Paulus hafva kämpat en god kamp och fullbordat loppet, men icke förr.
Till dess måste lågan och rökelsen af vårt offer af arbete och tjänst
dagligen uppstiga – ett offer af en söt lukt för Gud, välbehagligt
genom Jesus Kristus vår Herre. |
|
De »afsomnade» af denna öfvervinnande
klass skola uppväckas till andevarelser, planet L,
och de af samma klass, som lefva och äro kvar till Herrens tillkommelse,
skola »förvandlas» till samma plan af andlig tillvaro och skola
ej ett ögonblick »sofva», ehuru »förvandlingen» kommer
att nödvändiggöra lerkärlets upplösning.[page 250]
Ej längre svaga, jordiska, dödliga, förgängliga
varelser skola dessa vara, som äro födda af anden, utan himmelska, andliga, oförgängliga, odödliga
varelser. – 1 Kor. 15: 44, 52.
|

|
Vi veta icke, huru länge det kommer att dröja
efter deras »förvandling» eller fullkomning såsom andevarelser
(planet L), innan de såsom en
fulltalig och fullständig skara blifva förhärligade (planet K) tillsammans med Herren och förenade med honom i makt och stor härlighet.
Detta förenande och fulla förhärligande af
hela Kristi kropp med hufvudet hålla vi för att vara »Lammets bröllop»,
förening med bruden, då hon skall fullt ingå uti sin Herres glädje. |
m - Spirit
Begotten Class who become the Great Company
"...a great multitude, which no man could number... stood before the Lamb, clothed
with white robes, and palms in their hands."
Revelation 7:9
n - Spirit Begotten Class who become the Bride of Christ
"Fear not, little flock, for it is your Fathers good pleasure to give
you the kingdom." Luke12:32 |
Kasta åter en blick på kartan;
n, m, p, q beteckna fyra särskilda klasser, hvilka tillsammans
utgöra evangelii namnförsamling såsom ett helt, hvilken gör anspråk på
att vara Kristi kropp. Både
klassen n och klassen m
äro på det andeaflade planet, M.
Dessa två klasser hafva existerat tillsammans
under hela evangelieåldern, båda hafva ingått förbund med Gud att
blifva lefvande offer, båda hafva blifvit »benådade i den älskade»
och aflade af anden till »nya
skapelser».
Skillnaden mellan dem är följande: n
betecknar dem, som uppfylla sitt förbund och äro döda med Kristus med hänsyn
till den jordiska viljan, jordiska syften och sträfvanden, under det att m
föreställer den större skaran af de andeaflade barn, som hafva ingått
förbund, men som, tyvärr rygga tillbaka för fullbordandet däraf.
Klassen n består
af de öfvervinnare, som skola blifva Kristi brud oc sitta med Herren på
hans tron i härlighet – planet K.
Detta är den »lilla hjorden», åt
hvilken det är Faderns goda behag att gifva riket.
(Luk. 12: 32.) De, som
tillhöra klassen m, rygga
tillbaka för den mänskliga viljans död, men Gud älskar dem dock och
skall därför genom motgång och nöd föra dem till planet L,
det fullkomliga andliga planet. Men
de skola hafva mist rätten till planet K,
härlighetens [page 251] tron, emedan de icke frivilligt öfvervunno.
Om vi sätta värde på vår Faders kärlek, om
vi önska vår Herres gillande, om vi åstunda att blifva medlemmar af hans
kropp, hans brud, och att sitta på hans tron, måste vi troget och villigt
uppfylla vårt offerförbund.
|
p - Believers,
but not fully consecrated
"For many are called, but few
are chosen."
Matthew 22:14
q - Church- Goers, but not Believers; Hypocrites
"Beware of false prophets, which come to you in sheeps clothing, but
inwardly they are ravening wolves."
Matthew 7:15

"Let both grow together until
the harvest; and in the time of harvest I will say to the reapers, Gather ye together
first the tares, and bind them in bundles to burn them: but gather the wheat
into my barn."
Matthew 13:30

|
Flertalet af den så kallade församlingen eller kyrkan betecknas genom delen p.
Märk, att de icke äro på planet M
utan på planet N.
De äro rättfärdiggjorda men icke helgade.
De äro icke helt invigda åt Gud och därför icke aflade såsom
andevarelser.
De äro emellertid högre än världen, emedan de
mottaga Jesus såsom sin återlösen från synden; men om de alltfort vägra
att antaga denna tidsålders höga kallelse att blifva medlemmar af Guds
andliga familj, förlora de sin trosrättfärdiggörelse
och komma åter på samma ståndpunkt som världen.
Om de slutligen, i återställelsens tider,
underkasta sig Kristi rikes rättfärdiga lagar, skola de dock uppnå den
fullkomliga jordiska människans, Adams, likhet. De skola fullständigt återvinna allt, hvad som genom honom
gick förloradt.
De skola nå samma mänskliga fullkomlighet i
intellektuellt, moraliskt och fysiskt hänseende och skola åter vara i
Guds afbild, såsom Adam var, ty till allt detta blefvo de återlösta.
Denna klass, p,
drager sålunda icke egentlig fördel af sin tillräknade rättfärdiggörelse
i närvarande tid (i hvilken rättfärdiggörelse genom tron är möjliggjord
– under tusenårsåldern skola människorna verkligt
rättfärdiggöras).
Detta rättfärdigande beviljas nu för det särskilda
ändamålet att sätta några i stånd att offra det tacknämliga offret
och blifva klassen n såsom
lemmar af »Kristi kropp». De,
som tillhöra klassen p,
mottaga Guds nåd (rättfärdiggörelse)
fåfängt (2 Kor. 6: 1): de begagna sig ej däraf för att gå vidare
och frambära sig såsom tacknämliga offer under denna tid, då offer äro
välbehagliga för Gud.
De, som
tillhöra denna klass, [page 252] äro icke »helgon», icke lemmar
af den invigda »kroppen», men kallas likväl af aposteln »bröder»
(Rom. 12: 1.) I samma
mening skall hela släktet, sedan det blifvit återställdt, för alltid
vara bröder till Kristus och barn till Gud, ehuru af en annan natur.
Gud är Fader till alla,
som äro i harmoni med honom, på hvarje plan och af hvarje natur.
En annan klass i förening med namnförsamlingen,
en klass, som aldrig trodde på Jesus såsom offret för deras synder och
som följaktligen icke är rättfärdiggjord – icke på planet N --, betecknas nedanför planet N
med delen q.
Dessa äro »ulfvar i fårakläder»,
ehuru de kalla sig kristna och erkännas såsom medlemmar af namnförsamlingen.
De tro icke verkligen på Kristus såsom sin återlösare, de höra
till planet R, de tillhöra världen
och äro ej på sin plats i församlingen, hvilken de äro till stor skada.
I detta blandade tillstånd, med dessa olika klasser, n,
m, p och q,
blandande sig om hvarandra och alla kallande sig kristna, har församlingen
existerat under hela evangelieåldern.
Såsom Herren förutsade, är det nominella
himmelriket (namnförsamlingen) likt en med hvete och ogräs besådd åker.
Och han sade, att han ville låta »båda växa tillsammans intill
skörden» i tidsålderns slut. I skördetiden skall han säga till skördemännen (»änglarna»
-- sändebuden): »Hämten först ogräset tillhopa och binden det i
knippen för att uppbränna det, men hvetet samlen i min lada.» --
Matt. 13: 30, 38, 41, 49.
|
|
Dessa Herrens ord visa, att medan det var hans
afsikt att låta båda växa tillsammans under tidsåldern och att låta
dem erkännas såsom medlemmar af namnförsamlingen, så var det ock hans
afsikt, att en tid för särskiljandet af dessa olika element skulle komma,
då de, som verkligen utgöra församlingen, hans helgon (n),
godkända och erkända af Gud, skulle blifva uppenbara. – Matt. 13: 39.
|

|
Under evangelii ålder har den goda säden växt,
och ogräs, eller efterapningar, likaså.
»Den goda säden är [page 253] rikets barn»,
klasserna n och m, under det att »ogräset är den ondes barn».
Alla, som tillhöra klassen q,
och många, som tillhöra klassen p,
äro därför »ogräs», ty »ingen kan tjäna två herrar»
och »I ären tjänare åt den, hvilken I lyden».
Enär de, hvilka tillhöra klassen p,
icke inviga sin tjänst och sina förmågor åt Herren, som köpte dem –
en förnuftig tjänst --, så använda de utan tvifvel mycket af sin tid
och sina förmågor i verklig strid mot Gud och följaktligen i fiendens
tjänst. |

The Harvest
is a time
of separation
...the Wheat
from the Tares. |
Märk nu på kartan evangelieålderns skörd eller
slut: lägg märke till de två delar, i hvilka den är delad – sju år
och trettiotre år, ett fullkomligt motstycke till den judiska ålderns skörd.
I likhet med den judiska kommer denna skörd att först blifva en
tid af pröfning och siktning för församlingen och därefter en tid af
vrede, eller de »sista sju plågornas» utgjutande öfver världen,
namnförsamlingen inbegripen.
Den judiska församlingen var »skuggan» eller förebilden
på det köttsliga planet af allt det evangelii församling åtnjuter på
det andliga planet. Hvad som
pröfvade det köttsliga Israel i dess ålders skörd, var den
sanning, som då erbjöds detta folk.
Den sanning, för hvilken tiden då var inne, var lien, och den åtskilde
de »rätta israeliterna» från den judiska namnförsamlingen, och
af det sanna hvetet fanns blott en ringa bråkdel i jämförelse med bekännarna.
Så är det ock med denna tidsålders skörd.
Evangelieålderns skörd är, likt den judiska ålderns, under öfverinseende
af öfverskördemannen, vår Herre Jesus, som då måste närvara.
(Upp. 14: 14.) Hans första
arbete i denna tidsålders skörd kommer att blifva att skilja de sanna från
de falska.
På grund af namnförsamlingens blandade tillstånd
kallar Herren den »Babylon», förvirring, och skördetiden är
den tid, då de olika klasserna i namnförsamlingen skola särskiljas och
klassen n göras mogen och fullkomnas.
Hvete kommer | |